Våra tankar om avel

Rick
Genomtänkt avel ökar sannolikheten för duktiga jakthundar med fantastisk mentalitet

Våra tankar om avel

Det finns många faktorer och parametrar att ta hänsyn till vid avel. För att kunna sortera och välja ut faktorer som gör skillnad i avelsarbetet är det viktigt att veta egenskapernas arvbarhet. Det är välkänt att en enskild egenskap i varierad grad påverkas av miljöfaktorer som uppväxtförhållanden, dressyr, mm.

  • Vi prioriterat följande egenskaper i vår avel
    • Hälsa
    • Mentalitet (bra nervkonstitution, bra tillgänglighet, lågt aggressionsbeteende)
    • Hög jaktlust
    • Bra viltfinnarförmåga
  • Det finns även andra faktorer som vi fäster mycket stor vikt vid.

Som uppfödare kan man vara lat och göra det enkelt för sig genom att prioritera egenskaper som utseende. Det är lätt att relatera till och tyvärr finns det en marknad för den typen av avelsarbete. Med det sagt vill vi ändå trycka på att en breton ska se ut som en breton, gärna med stor variation inom populationen vilket är ett tecken på sund avel.

Snöfjällets Destiny Huntress

Jaktprov

I avelsarbetet används i många fall resultat från jaktprov som ett verktyg i urvalet av avelsdjur. Det har givetvis ett värde men kanske mer som en del i marknadsföring av valpar än reellt verktyg för att optimera önskvärda egenskaper. Det är möjligt att index på de jaktliga parametrarna kan ha en mer reell funktion då även släktingars förmåga vägs in. Vi kan bara konstatera att de hundarna med absolut bästa genotyperna ur avelssynpunkt sannolikt inte används i avel. De har hamnat hos ägare som inte har förmågan att förvalta arvet eller inte är intresserade av att visa hunden på jaktprov eller använda den i avel.

Vi vill ändå uppmuntra alla att starta på jaktprov, det är ett bra sätt att få en bild av sin egen och andra hundars förmåga. Kom dock ihåg att ett enskilt jaktprov på intet sätt säger allt om en hunds förmåga. Se jaktprov som en rolig och lärorik grej.

Jaktprov ska motsvara riktigt jakt

HD

Höftledsdysplasi (HD) är en höftled som utvecklats felaktigt. Det kan i svåra fall leda till stort lidande hos hunden som drabbats. Utvecklingen av höftleden verkar vara beroende av både arv och miljö. Det är en komplex polygen arvgång. Gradering av HD sker med en skala från A till E där A och B är normala höftleder och C till E är defekt höftled. A är bäst och E är sämst. Eftersom även miljö har betydelse kan en hund med HD A i varierad grad bära på anlaget för defekt höft. Däremot vet vi att en hund med defekt höft, HD C-HD E med säkerhet bär på anlaget för defekt höft.

Till vår stora glädje har HD-index införts under 2020 och det är bara att hoppas att det kommer att vara positivt för rasen. I ett HD-index räknas även släktingars HD in vilket ger än bättre bild av den enskilda hundens arvbarhet för bra eller dåliga höftleder. Ett Index på 100 motsvarar genomsnittet för rasen. Hundars HD-index hittar man på SKK avelsdata. Vid provparningen får man även ett beräknat värde på HD-index för parningen där båda föräldrarnas index vägs ihop. Där betyder ett värde över 100 att föräldrarna sannolikt ger avkomma bättre än genomsnittet. Desto högre index desto bättre höftleder förväntas avkomman få i förhållande till medelhunden.

Tabell ovan visar HD index (2021-04-27) för Tindras avkomma med Scott, kullindex vid parning var 115. Alla hundar i kullen är röntgade. Kullen är betydligt bättre än rasmedelvärdet och även bättre än beräknade kullindex. Se även diagram nedan. För att index ska bli säkert måste så många som möjligt röntga.
Tabell ovan visar HD hos Tindras avkomma jämfört med rasmedelvärdet.
Tabell ovan visar HD resultat från annan uppfödare där en kulls HD-index vid parning var 100, dvs föräldrarnas HD index ger ett index på 100, alltså förväntas de avla som rasmedelvärdet. Utfallet hos de röntgade avkommorna blev dock lite sämre. Föräldrarna i detta exempel har HD A och HD B.

Vår målsättning är att en hanhund vi väljer ska ha HD A höfter med ett kull-index över 105. Väljer vi en hanhund med HD B måste HD-index för individen vara betydligt bättre än genomsnittet för rasen och kull-index över 105.  Vi anser att om hundar med HD C ska användas i avel måste de vara betydligt bättre än medelhunden vad gäller mentala och jaktliga egenskaper och dess egna HD-index minst 100. Förbättras HD för rasen måste givetvis målen revideras.

Det förs ett resonemang att det är ok att använda hundar med bristande höfthälsa främst med tanke på avelsbredd. Tyvärr tänker de som framför detta resonemang inte på att det faktiskt minskar avelsbredden. Det medför att det föds många duktiga hundar som inte går använda i avel då höftlederna inte är tillräckligt bra. Hundägare lägger ned mycket tid på en hund som inte har möjlighet att komma i avel. Det borde vara en självklarhet hos uppfödare att alla valpar som föds ska vara potentiella avelsdjur.

Det är trots goda val av föräldradjur fortfarande enbart sannolikheter vid beräkningar av index vid parning. Det gäller att vara ödmjuk och inse att det kan bli ett negativt utfall med fler HD än vad som var tänkt i en enskild parning. Vi är dock övertygade om att för populationen i stort är index ett viktigt verktyg och vi hoppas att alla uppfödare kommer att verka för att deras valpköpare HD röntgar sina hundar. 

Vi förordar tidig röntgen av höftlederna, mellan 12–14 månader. Det förekommer argument att det är bättre att vänta med röntgen tills hunden blivit äldre. Det rådet förefaller märkligt och kan vara värt att ifrågasätta. Andra märkliga råd, som handlar om rörelse eller kost bör även ifrågasättas. Vi använder forskning och beprövad erfarenhet vid våra råd till valpköpare. Finns inga tydliga bevis är det bäst att använda sunt förnuft och ge valpen, unghunden bra kost och motion, är generna bra blir nog höfterna bra..